Om man letar efter häxor kommer man att finna dem.
Hans Blix, FNs vapeninspektör i Irak

Askonsdag handlar om de sista stora häxprocesserna i Sverige 1676, i Katarina församling i Stockholm. I en hysteriskt uppskruvad stämning angav Katarinaborna varandra. Hundratals barn vittnade. De stod upp i domstolen och berättade i detalj om hur grannar, mödrar och systrar tagit med dem till Blåkulla och svurit trohetsed till Djävulen. Hovrättens domare och präster skickade åtta anklagade häxor till bödeln. När vittnena senare bröt samman och tog tillbaka sina bekännelser avrättades fyra barn och ungdomar för att ha förlett de andra barnen till falska anklagelser.

1600-talets häxprocesser framstår i vår tid som ett klassiskt exempel på masshysteri och justitiemord. Men historien om häxorna är inte så enkel som det kanske kan verka sett med dagens ögon. Domen måste – åtminstone i teorin - fällas utifrån en frivillig bekännelse. Två av de kvinnor som avrättades som häxor i Stockholm angav sig själva. I vittnesmålen framstår Blåkulla mindre som ett ondskans näste än som en karnevalisk fest, full av sprakande brasor, mat och dryck, erotiska orgier och burlesk analhumor – en negativbild av det frusna, svultna, sedliga och allvarsamma 1600-talssverige.

Askonsdag är en fri fantasi över häxprocesserna i Stockholm, byggd på protokollen från kommissorialrätten.
Carsten Palmær